Goodwill

I mitt jobb kommer jag allt som oftast i kontakt med olika frivilligorganisationer. Många av dessa är ganska nya, startade de senaste åren av, naturligtvis, en eldsjäl(ar) som identfierat ett problem och har en idé om hur man kan hjälpa. Jag har ganska ofta funderat på vilken fråga jag skulle kunna tänka mig att starta upp en ideell verksamhet kring. I natt slog det mig. Någonstans mellan 2.32 och 5.55, dvs under tiden som lill-loppan (15 kg) absolut inte kunde sova utan bara ville bli buren av mamma, så insåg jag att vad den här världen behöver är ett nätverk av volontärer som kan rycka in när svinkoppor, febertoppar, visslande luftvägar och en veckas vabbande med ung 4 timmars sömn i snitt per natt sugit all energi ur föräldrarna. Det är då, när det verkar som mörkast och man själv känner de första sjukdomssymptomen överförda av det älskade lilla livet komma, det är då som man ringer "päronakuten" och snabbt får hjälp med att komma upp till ytan igen.

Det är väl egentligen farmor/mormor som traditionellt sett utgjort så kallade päronakuter, men i och med Amelia Adamos mappie-evangelium och 40-talisternas överskott på sommarhus och golfresande har dessa blivit allt svårare att få tag på. Idén om en Päronakut verkar genial - men det är kanske sömnbristen som talar?

2012!

Inga löften, men under 2012 kanske jag ska ta mig för att uppdatera denna blog något oftare än med månadsvisa intervall. Kanske. Tills beslut tagits och satts i aktion kommer några nyckelord till den senaste månadens händelser:

Grön jul, mager julklappsskörd, Singapore, Bali, sjukt jobbigt semestra med barn, sjuk (men oh så vacker) brud, sjuk svärmor, sjuk bestman, sjuk dotter, uppskjuten bröllopsfest, regn, poolhäng, nya vänner.

Och läget just nu: svinkoppor. Men kanske, kanske lossnar det på jobbsidan. Det var det där med gudomlig balans förmodar jag. Ge oss nu bara dagislössen och vi börsnoteras 2012...!