För några år sedan jobbade jag med en 80-talist som redan tidigt i vårt samarbete avslöjade att hon ville arbeta så lite som möjligt, helst hemifrån sängen, lutad mot väggen med en kopp te i handen utan någon överordnad som kunde säga åt henne vad hon skulle göra, när och var. Detta uttalande skapade en viss spänning i vår arbetsrelation och till slut sa hon upp sig och startade eget med en likasinnad. Jag kom att tänka på min 80-talistkompis när jag för ett par månader sedan var i valet och kvalet mellan att söka anställning och att skaka liv i min enskilda firma. Valet föll på eget företagande utifrån två huvudargument.
För det första, med eget företag väljer jag själv vem jag vill definiera mig som, vilken riktning min karriär ska, vilka kunskaper jag vill utveckla. Efter att ha studerat arbetsmarknadens utbud var det inte uppenbart att jag skulle landa ett jobb som stämde överens med mina egna önskemål. Det verkar finnas väldigt många där ute som är oerhört specialiserade och erfarna. Och hungriga. Att jobba i eget var det enklaste sättet att få det jobbet som jag sökte. 80-talisten uttryckte det som att "skaffa sig ett så bra jobb som möjligt, inte senare men nu".
För det andra, eget företag ger mig maximal frihet och flexibilitet. På den glada DINK-tiden betydde detta att jag vid minsta nysning jobbade hemifrån (och aldrig blev sjuk på riktigt), spenderade dagar med att spana på SATC-snuttar på YouTube för att dagen efter jobba ifatt med en 16-timmarsdag. Jag volonterade glatt till omöjliga reserutter (Sthlm-Wien-Riga via Köpenhamn-Sthlm-Bukarest) och hade inga problem med "short (no) notice". Nu innebär samma frihet att jag fixar dagishämtningar och -lämningar med ett fulltids-(nåja, det är ju målet)-jobb, kan beta av tvätthögar (om andan faller på) mellan mail och mobil samtidigt som jag är i konstant standby-läge för vilken sjukdom dagis än annonserar på sin fruktade anslagstavla (för tillfället löss). Med andra ord, jag har startat eget för att jobba var och när jag vill, kanske inte så mycket från sängen som från köket och tvättstugan.
Något säger mig att fler kvinnor än män resonerar som ovan, och det gör mig vansinnig, av flera orsaker. Får säkert anledning att återkomma till detta. Under tiden, prove me wrong!
80-talisten? Hon tröttnade på sitt företag, lade ner det och är på väg mot Peking för att läsa kinesiska och driva företagshotell på distans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar