Season to be jolly

Egentligen är jag väl för stor med alltför många år i mitt pass för att ha de förväntningar jag har på juklappsutdelningen. Men de senaste årens julaftnar där besvikelsens tårar bränt bakom ögonlocken och den dominerande känslan har varit den av att vara missförstådd, bortprioriterad och nästintill bortglömd (julen har en sällsynt förmåga att lyfta fram mitt 8-åriga jag i dagen) pekar ändå på att det som ryms i tomtesäcken är blodigt allvar för mig. En lite snabb topplista över sämsta juklapparna genom tiderna:

1) Jan Malmsjös julskiva som jag fick som 15-åring av min pappa. INXS pappa, INXS var det jag ville ha!
2) den digitala fotoramen jag lyfte ur paketet samtidigt som min syster packade upp en glamoröst inslagen väska från Mulberry. En elmumsande apparat för att titta på bilder till en miljövän som kan räkna antalet lyckade bilder i sin ägo på ena handens lillfinger? Nä, det var inte bara Mulberryväskans fel att just denna klapp gjorde snabb reträtt till butiken den 27 december.
3) den externa hårddisken/spelaren vars enda funktion var att kunna se på bilder på TVn. Aldrig använd och har ingen aning om var den just nu befinner sig.

Nej, värdet med en julklapp har inget med prislappen att göra. Det är omtanken som räknas. För visst är det så att den bästa julklappen är den där man känner att givaren verkligen tänkt till och ansträngt sig att hitta klappen som skulle göra just mig glad, klappen som som är tänkt att sätta guldkant på min tillvaro, klappen jag inte ens visste att jag själv ville ha.

Alla typer av praktiska och tekniska klappar faller utifrån den här definitionen bort från önskelistan. En digital fotoram var inget som jag skulle komma att se på med värme, särskilt inte jämfört med de kort på mig tillsammans med ett barn i magen och ett i knät från fotosessionen som den digitala ramen snabbt byttes ut till. Minnen för livet plus lite piff för en gravid småbarnsmamma i form av smink och hår, var det så svårt att räkna ut?

I år funderar jag på att ta till en önskelista och skicka till jultomten. Detta sedan jag och jultomten upptäckt att vi hade köpt samma julklapp till varandra. Tydligen ska det bakas här hemma under 2012, men två degknådare var åtminstone en för mycket. Efter mycket diskussion där watt, degkapacitet och maximal degvätska jämförts togs beslutet att behålla min klapp till tomten medan tomten själv ska ge sig ut på förnyad jakt. Sannolikheten att han hittar något som inte ens mitt innersta själv känner till behovet av än bedöms som minimal. Kanske kan dessa bilder kan hjälpa små nissar på traven?


Tröja från www.softgoat.com


Halsband från www.kyssjohanna.se

För övrigt kan jag ju tillägga att jag inte är särskilt nöjd med att tomten listat ut sin julklapp. Särskilt som jag inte alls var särskilt nöjd med årets födelsedagspresent till tomten. Finns plats för bättring som man brukar säga. Och uppenbarligen plats för nya intryck, för det kan väl inte vara hälsosamt att man tänker så lika och identfierar sig med varandra till den grad att man köper samma klappar till varandra?